behövdes för att inte smutsa ner sig. Det var inte lika lätt att tvätta och torka kläder som idag. Kvinnorna sydde sina egna. Man fick sy sitt eget i slöjden också. Jag kommer ihåg att det var lite kul med förklädet, då kunde man ha roliga tyger och detaljer. Det fanns rejäla sjok att ha på sig då man skulle göra grovjobbet(vispa blod vid slakten) och lite finare att ta på när man gjorde enklare sysslor(vattna pelargonen).Jag läste i Yvonne Hirdmans bok om Alva Myrdal "Det tänkande hjärtat" att Gunnar ville att hon skulle skaffa sig ett "spetsförkläde".
Att ge bort ett "förkädestyg", en liten bit tyg, med ett roligt mönster var en vanlig present.
Jag minns en historia som min mamma berättade om sin mormor och farmor, både födda i mitten på 1800-talet. De bodde på övervåningen i samma hus som mamma. De damerna var inte alltid överens och ägnade mycket tid åt att diskutera och smågräla. En gång fick de var sitt förklädestyg i present. Men de var smått avundsjuka på varandra och tyckte att den andra hade fått det bättre och finare tyget. Det slutade med att de bytte tyg, och blev nöjda med det.
1 kommentar:
Det är kul med förkläden. Det går inte åt att så mycket tyg att sy och det är enkelt.
Skicka en kommentar